Å ena sidan så älskar jag när en text faktiskt vågar ta musik (och då kanske speciellt popmusik) på allvar utan att behöva skylla på nånting. Men ibland blir den där pretentiösa biten bara jobbigt. Som här. Jag gillar Lokko. Men när han börjar yra såhär så tycker jag nånstans att det gått en bra bit från att vara sådär lagom poppretentiöst till att bara bli larvigt. Jag saknar för övrigt Feber.se som är den kanske bästa svenskspråkiga musikcommunityn jag nånsin sett. Och då kanske jag inte har sett så många. Men jag var ung och påverkbar. Dessutom kommer jag ihåg att jag vann en Cash-skiva i nån tävling och fick lite häftiga pins och klistermärke. Ack, den tid som flytt.

NP: Pain – Zombie Slam (Psalms of Extinction)

I nivå med trädkronorna lyste det gult samtidigt som en ballong med reklam för Falu Rågrut gjorde allt i sin makt för att inte störta ner till marken. Jag är bara ledsen över att jag inte hann plocka åt mig kameran för då hade man haft ett minne från en i övrigt rätt bortslängd söndag. Både DN och SVD har artiklar om det hela som dök upp relativt snabbt. Vädret går jojo idag sannerligen.

NP: Nine Inch Nails – Capital G (Year Zero)